Läsrapport Oktober

Det blev en del läst i oktober ändå trots att den stora hösttröttheten drog in.

Lästa böcker:
Gänget – Katarina Wennstam
Anna Dressed in Blood – Kendare Blake
Final Girls – Riley Sager
Girl of Nightmares – Kendare Blake

Bäst i oktober: Anna Dressed in Blood, YA när den är som bäst. Inte alltför klyschig lovestory och bra världsbygge. Alltid ett plus när hjälten har uppenbara drag av Dean Winchester.

Sämst i oktober: Svårt val då ingen av månadens böcker var kassa, men Final Girls hade jag så himla höga förväntningar på och blev således besviken när twisten inte riktigt höll måttet. Men helt klart läsvärt skräckmys!

Spooktober!

Favoritmånaden is in the house! Jag har laddat med att äntligen läst ut Lykttändaren som legat och blockerat min läslust i en halv evighet.Den var inte kass men inte heller direkt engagerande heller. Borde bli bättre på att hoppa av böcker som inte fungerar. Nåväl, nu är jag fri att frossa i spöken och läskigheter hela jäkla oktober! Jag har två böcker som jag tänk hinna plöja:

 

 

 

 

 

 

 

Final Girls är ett begrepp alla slasherfantaster har koll på och jag är inget undantag (har genomlidit en svårartad period av att bara kolla hiskeliga 70 och 80-tals slashers, bäst Sleepaway Camp!). Riley Sagers Final Girls är rejält upphaussad så mina förväntningar är höga.  Kendare Blake är jag redan bekant med, blev mycket förtjust i hennes första del i Three Dark Crowns-serien, Anna dressed in blood   hoppas jag blir en riktig YA-fest komplett med halvfånig spökromans.

Roll on Spooktober!

Haj!

Jag bloggar, alltså lever jag! Kanske behöver jag blogga för att förtränga idag gjorda inköp av hudvård för 1500 spänn. Obs hudvård, det är för jävla kul ändå. Kanske behöver jag blogga för att slippa se en centerpartist gnälla över flygskatten i Agenda. Nåväl! Hur gick det då med sommarens planer?

Det enkla svaret är sådär… På läslistan lästes en bok (Tommy, ledde till kraftig irritation över Kulturmannen) och att komma ikapp Walking Dead ersattes av att sträckkolla Call The Midwife istället.

Dessutom, en hel säsong av Game of Thrones är i princip slut och jag kan konstatera att ja jag är besviken. Forcerat, förutsägbart och det känns som en ”vanlig” tv-serie inte det totala WTF-spektakel det var förr. Jaja, det är ju bra också det är det och nu är jag sjukt investerad i vissa karaktärer efter en evighet tillsammans. Tyvärr har jag en fallenhet att heja på fel lag så det är med total skräck jag inser att varje avsnitt kan vara det sista för alla vinhaggors skyddshelgon, världens bästa Cersei. Jag förlåter henne allt, hoppas hon spränger hela skiten i luften och rider in i solnedgången med Jamie.

Long may she reign!

Semesterslut

Jaha fyra veckor gick som vanligt orimligt fort. Hann inte alls med så mycket som jag tänkt, speciellt i bokväg. Tre fjuttiga böcker har jag hunnit med! Skandalöst. Skyller på renoveringskaos, tandvärk och en plötslig besatthet i Call the Midwife. Istället för Walking Dead blev det mest barnmorskor på cykel. Hur har jag missat denna goding tills nu?! Snälla nunnor, tedrickande i parti och minut, eyeliner! Ack stilla mitt anglofila hjärta. Jag har dessutom ständigt ett underskott av mys-serier eftersom det mesta jag älskar är deprimerande, våldsamt och innehåller oftast inte gulligt kakätande nunnor.

Favorit: Trixie såklart!

 

Ikväll sträcker sig mina planer max till att orka läsa åtminstone en halvtimme i sista delen i Lisa Kleypas Wallflower-serie. Inget startar upp läsningen som högkvalitativ romance!

Follow my blog with Bloglovin

Tommy

Jag har försvarat tvivelaktiga kulturmän så det räcker och blir över men tyvärr Tommy nu klarar inte ens jag av att säga något snällt. Maken till självförhärligande dravel har jag sällan tvingats genomlida och då vill jag ändå påpeka att jag också läst Börje Ahlstedts biografi… Jag älskar stories från gamla Dramaten om Keve Hjelm, Anita Björk och Bergman men tyvärr dränks även dessa i Berggrens monsterego. Ja, Tommy du är en fenomenal skådis och regissör men kom IGEN.

Tompas kvinnosyn verkar hämtad från en kloak under Hisingen så jag kan ju låna en sida ur den och påpeka att det hade räckt att titta på bilderna, för stilig det var han onekligen. Nu ska jag förtränga den här smörjan så jag fortfarande kan älska Elvira Madigan.